Direktlänk till inlägg 1 maj 2007

Peter ger mig mod

Av Writers Edge - 1 maj 2007 20:03


Springsteen’s The Nothing Man puttrar sig ut i lägenhetens eko. Jag binds in i självbiografin och vill inte ta mig loss. Lilla Brogatan ger sken av en fallande sol. Längs asfalten driver några bilar förbi genom stadens hjärta, som pulserar långsamt efter en lång helg fylld av liv och festligheter. Unga människor har härjat sina fantasier och hallucinationer till max. Gårdagens cortege. En prägling av en framtid att möta. Den kommer. Den kommer. Ta vara på tiden som är. Den är värdefullare än mycket – vilket ni kommer förstå när tankarna kommer omkring i ett äldre sinne. Och nej. Då är det inte försent att uppskatta livets galenskaper och spontana äventyr. Det är bara ett Sverigebeteende som vi omedvetet förblindas av. Ta dig loss.

Kärleken är okrossbar för människan. Den slukar en bit för bit och spottar ut en i de mest konstiga av situationer. Svar är meningslöst att söka efter. Kärlek är bara. Vi vet ingenting om vad den vill egentligen. Den bestämmer över allt. Vårt livsmål. En pumpande destination mot att må bra tillsammans med andra människor. En stark känsla som kan ta udden av allt annat än sin egen kraft. Kärlek. Ett begrepp i att leva. Ett verktyg till misär. Ett fenomen som kan göra vem som helst till den lyckligaste människan. Den är vacker och dödlig. Den är underbar och skör. Den är kärlek, och kärlek dör aldrig. Den visar sig bara mer eller mindre i olika sammanhang. Allt vi kan göra är att ta chansen. Peter skriver mängder av text angående ämnet och boken bör släppas och läsas av så många som möjligt. Det borde få människor på bättre tankar om att verkligen göra något med sina liv.

Empty Sky svider i öronen och munspelet svävar mig bort från Lilla Brogatan. Till himlar och platser långt långt bort. Där jag måste använda mig av ett annat språk. Där stjärnor förvandlar tillvaron till något mer än att må bra.
Är det någon mer än jag som tänkt på att allt låter annorlunda när man är i ett annat land? Bilar. Musiken. Röster. Steg i grus. Ett pars kyss. Det finns ingenting som binder upplevelsen tillbaka till där man har sina rötter.
Det är underbart.
Häpnadsväckande.
Ljuvligt.
Inte som här.

 
 
M

M

1 maj 2007 20:51

"Är det någon mer än jag som tänkt på att allt låter annorlunda när man är i ett annat land? Bilar. Musiken. Röster. Steg i grus. Ett pars kyss. Det finns ingenting som binder upplevelsen tillbaka till där man har sina rötter.

Det är underbart.

Häpnadsväckande.

Ljuvligt.

Inte som här."

Så träffande och "välskrivet", jag lutar mig tillbaka och minnen från resor och upplevelser strömmar igenom min kropp - underbart!!

Massor av kramar, M

http://marydel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Writers Edge - 27 augusti 2007 13:24

Flyter bort.Krålar sig bort från himlen.Det blir blått, och ljust.För i detta nu seglar de bort, molnen, med annan destination. Det är vackert nu, och jag känner ingen oro alls. Jag skulle kunna sitta här hela livet endast för att suga in ljuvligt ak...

Av Writers Edge - 15 juli 2007 18:48

  Writers Edge har numera bytt namn till Everett Parker.   Everett Parker lirar live i P4 på tisdag den 17 juli klockan 09:30 lyssna här då: http://www.sr.se/sjuharad   Han spelar även live på Sjuhäradsfestivalen den 28 juli. Info: www.sjuharadsfe...

Av Writers Edge - 23 maj 2007 15:41

Det är vad som upptar allting nu. Det är därför jag inte skrivit så mycket här tyvärr. Men allt är suveränt. Spelningarna rullar in, en skiva ska spelas in i sommar och jag är fullständigt tokkär i en flicka från Västerås.   Kolla gärna in musiken p...

Av Writers Edge - 14 maj 2007 15:54

Insangel16.30 - 17.00 Om: Klassisk metal med influenser av allt det goda.   Writers Edge 17.30 - 18.00 Om: Monotona texthistorier slungas stillsamt ut i en ljudlig självbiografi.   Ginger Trees18.30 - 19.00 Om: 60/70-tals influerad bluesrock med myck...

Av Writers Edge - 14 maj 2007 08:50

Den där blicken sänkte min gard. När han såg på mig när jag korsade skolgården. Plötsligt ramlade mina ögonlock ner, min panna rynkade sig i ett försök att hålla mitt huvud alert. Överöst av ord om att min existens var överflödig och menlös. Jag förl...

Ovido - Quiz & Flashcards