Helgen har hittills bestått av:

 Öl
Slappande
Skrivande
Repande
Sovande
Mysande
Jobbande
Ledighet
Spelningar

Lev som du läser och ser, tro på allt du läser och hör och låt sig trollbindas i världens globala underbarhet. Du bör vara en i mängden annars finns du inte. Eller? Det finns 3 stycken otroligt utmålade och rutinupprepande ämnen som du kanske borde fråga dig själv om situation: Är jag påverkad av dem och på vilket sätt?


1. Du-ska-inte-äta-sockerhysterin
- Här har vi en trend som pekar stadigt uppåt. I vilket syfte får var och en avgöra men i huvudsak köper de flesta konceptet med råge – för att ordvitsa en smula. Vi har börjat hata socker för att media beskrivit detta som livsfarligt. Vi har därmed – också genom medierna – fått tips på vad vi istället ”bör äta” för att vi ska må bra i välfärdssamhället. De senaste åren har klottrats av fullkornsbröd, tretusen olika lightprodukter och veckomagasinen bygger lösnummer på hur du på bästa och enklaste tv-shop-sätt kan bli fin och slank som självaste Victoria Silverstedt, eller lika muskelfräsch som en inoljad Schenkenberg. Det är fantastiskt. Vi kommer att bli fina allihopa. Priset då, och syftet?

 Kostprodukter i mängder
 Bantningskurser
 Nya kläder för ändamålet
 Dåligt självförtroende i ett misslyckat gå-ner-i-vikt-försök = terapisessions. etc


2. Klimatförändingsfrågan
- Det har på senaste nutid blivit omöjligt att undvika det här ämnet. Den här ”faran” som det beskrivs. Åsikterna är många och debatten har varit ganska partisk i mot att det absolut inte kan vara en överdriven larmrapport. Det är utan tvekan bra att engagera sig i miljöfrågorna tycker jag eftersom vi bor på planeten själva. Men här återkommer processen i media som att världen kommer att gå under inom några år. Stormarna blir värre och rätt som det är bör du passa dig för att en tornado står utanför ditt fönster. Detta leder till pris och syfte.

 Skyddsbarrikering
 Nya energivaror
 Böcker om ämnet
 Tidningar med lösnummer om ”katastrofen”
 Nya resesätt och nytt bränsle. Etc



3. Det berömda kriget mot terrorismen
- Okej, detta är fortfarande på tapeten. Ett av de tre ämnen jag kommer att ta upp här. Vilka proportioner det har tagit. Hur mycket människoliv och splittrade familjer det har tagit. Och jag menar inte bara kriget i sig. Jag menar bevakningen och den mediala bilden och känslan vi får av denna. Politiska beslut av partier som äger tv-kanaler och tidningar. (Se på Bonniers i Sverige och hur det kan bli/är.)
Hela tiden är det ett hot mot oss och hela tiden kommer reklam om hur vi ska skydda oss mot eventuella terroristaktioner. Det är numera farligt att vandra i din egen trappuppgång eftersom det kan vara en bomb i ditt brevinkast från en terrorliga – gärna från mellanöstern, såklart! Ingen annan regering bör kallas för terrorister, eller hur? Hur stor är egentligen chansen?
Så. Pris, syfte?

 Skyddsutrusning
 Böcker om att skydda sig
 Vapen
 Fördomar. etc


Redogörelse
Vi bombarderas med värre saker än napalm vill jag påpeka. Medier vill att vi som människor ska leva omänskligt. Detta går till genom ett välbekant namn, ”skrämselpropaganda”. Det ingår i de ovanstående tre punkter och det fungerar fruktansvärt bra på oss. Medvetet som undermedvetet.
Hur ofta ifrågasätter du det som du hör och läser?
Hur ofta känner du dig drabbad av det som du hör och läser?
Anser du att ”det är ju så” om det som du hör och läser?

Jag vet ingenting om detta heller egentligen. Detta är vad jag tror och jag slänger ut det precis så som jag tänker mig in i dess situationer och funktioner. Sen får ni göra vad ni vill med det. Det är era tankar och de kommer jag inte att kritisera. Det är inte vad det handlar om. Istället det här:

- Medierna pumpar ut information om ett populärt ämne som i slutändan kommer att sälja tidningen. Därav inströmmande pengar till en tidning som sedan kan spä på med nästa nummer. Där räcker det inte med samma ”fara” som i det förra numret. Då blir det ju inget nytt och chockerande. Därför blir nästa nummer mer alarmerande för att vi som styrda konsumenter ska inhandla det numret också. Karusellen rullar, ja ni förstår.

- Med dessa rapporter och ”faror” som respresenteras kommer en bilaga. Det är inte tv-bilagan som kommer varje onsdag. Den är lite osynligare än så. Den kallas för ”underliggande reklam” och tipsar på vart, när och varför du ska inhandla prylar mot det som tidigare rubricerats som ”faror”. Detta gör att vi konsumerar, konsumerar, konsumerar och tillslut inte vet något annat tillvägagångssätt för att leva. Vi är stålskruvar i den massiva kedja som sträcker sig över hala planeten, och vi frågar sällan varför vi är gjorda av stål. Jag tror inte att så många tänker på det. Jag anser heller inte att folk som är där i kedjan är inkompetenta eller ointelligenta alls. Men vi är blinda. För.
Det handlar om att med vilka medel som göra människor livrädda. Där är konceptet som i stort sätt alla köper. När vi köper detta och är rädda, så gör vi vad som helst – och då menar jag, vad som helst - för att slippa vara rädda. Detta hjälper naturligtvis bara som en sil i en narkomans ven i armen = För stunden. Tills nästa nyhetsdrev kommer som handlar om nästa ”fara”.


Priset: Konsumtion. Vi betalar med pengar men framför allt och mer betydande, rädsla, oro och osäkerhet. Vi är i en hage vare sig vi vill eller inte. Människor dör på andras vinstintressen. Acceptera eller gör dig fri.

Syftet: Regeringar och företag vinner på detta. Jag skulle uppskatta att en väldigt stor inkomstprocent ligger i att rädda människor konsumerar material för att de ska känna sig trygga. Klirr klirr! Ut med nästa nyhet. Mer klirr.
I slutändan handlar det naturligtvis inte bara om pengar. Det är en skygglapp för ett annat ändamål. Det handlar om att kunna styra över mänskligheten på enklast vinstindrivande sätt. Ett fruktansvärt Ohumant sätt dessutom. Genom att göra människor livrädda.
Det handlar om ett enda ord som jag anser är syftet med hela grejen. Ämnena om klimat, socker eller terrorism är bara några få verktyg som kommer att förnyas till andra rubriker.
Så. Att cash is king må väl vara hänt.
Men syftet är styrande.
Och makt är gud.

Okej. Here it is.
Tillståndet för en sliten folkpoet är som vi brukar säga, grandios. Skriverierna och musiken ångas som de flärdtillsatser de innehar och samtidigt skiner sommarhettans strålar in i folks medvetande. Människor jag ser har en annan blick, andra kläder och ett annat självförtroende. Nu börjar det, på riktigt, brukar jag säga och jag vet att jag har en poäng med det uttrycket. Väder påverkar skaparkraft helt enkelt. På olika sätt. Under höst- och vintertid nalkas det destruktiva sånger om livet hårda bana medan våren och sommaren lockar till något ljusare historier - även om jag så sent som för två dagar sedan skrev iväg en sång om mitt gamla förhållande och den mörka väg det tog på och efter slutet. Fast det är klart. Det är ju en positiv historia idag efter allt. Man behöver tillåta sig själv att må dåligt ibland för att reflekta över det som hänt och händer i livet. Det är det bästa sättet att komma undan de dåliga tankarna. Att bryta ner sig själv med dem och sedan bygga upp sig själv igen. Det är en lärdom, till skillnad från att bara rusa in i något annat som för stunden "känns tryggt".

* Spelning under Cancergalan på Åhaga i Borås den 15 maj nästa avgång. Sedan bär det av mot europa för skriverier och spelande för att sedan komma tillbaka oh spela på Sjuhäradsfestivalen i Ulricehamn den 28 juli.

* Vill ni lyssna på några slitna hemmainspelningar i väntan på den kommande studio-ep'n så finns de här!

Älvsjähyttan var ett sånt ställe där man kunde vädra huvudet i tre dagar och fylla det med inre resor och andra tankesätt. I Bergslagens skogar tillsammans med 16 härliga människor och en schaman. Det var mitt i vintern. Kallt. Ruggigt. Vi spelade naturligtvis fotboll och hade vänner som gick vilse i skogen. Jag lärde mig mycket där. Sånt som jag borde tänka på nu när jag är besviken på min chef.

 - Min chef blev arg på mig idag.
Det är otroligt hur mycket ett nej kan sänka en persons auktoritet.

Trumpeten ekar ut ur högtalarna på kontoret. Någon vandrar förbi. Kollar på mig precis som att musik skulle göra arbetet lidande. Det är simpelt att konstatera hur vissa människor inte kan förstå att andra lever på ett olikt sätt. Som att sitta slappt i en stol samtidigt som man jobbar. Som att peta i näsan eller klia sig i skrevet, när det ändå är vilken kroppsdel som helst bara att det ska uppfattas som "något man bara inte gör!"
Låt oss ändå säga det: Vi stör oss på saker som vi själva inte kan men som andra gör. Personen som kan detta blir en jantelagsmartyr i vårt medvetande och vi har gärna detta som ursäkt för att själva slippa göra något åt vår egen tillvaro. Enkelt. Tryggt, och totalt ointressant.

    Gitarren kommer in. Gilbert har svänget som får mig att fantisera om öppna fält och sjungande människor samtidigt som Mr. Hellström lyckas förtrolla upp temperaturen denna dag. Både humörets kvicksilver och luftens frihetssyre. Efter två dagar av mental tivolifrustration känns det otroligt bra denna morgon. Jag lever. Jag vill till fälten. Bort från dimmiga dagar och upprepade gator till båthamnar i soluppgångarna och nyupptäckta trottoarer. Där livet lever nätterna igenom. Där allt inte är som det enligt omedvetna normer behöver vara. Bara att sitta på en brygga med en flaska rött och någon nyhittad kamrat att prata med på ett annat språk. Lyssna på andras livsfilosofi medan jag befinner mig mitt i min egen. Suveränt.

Hurricane smaskar sig nu ut genom datorn. jag håller på att designa affischer idag och samtidigt har lust att låsa in mig på kontoret och barrikera dörren eftersom alla verkar vilja ha något från mig hela tiden. Ta det lugnt människor. Känn doften i luften. Stanna upp en smula och smaka på vattnet när du dricker det. Det stör inte tillvaron mer än vad det ger den. Det är ingen svart eller vit bild av det hela. Det är bara ett sätt att uppskatta livet.

   I brist på inspiration för att över huvud taget känna någon känsla av kreativitet slappnar jag av och bloggar istället. Det gör mig en smula lugnare. Apropå det så är det samma gamla visa på kontoret idag som när jag började här. Klackarna hamras ner i golvet när 98% av alla som knegar här springer sina ärenden. Bra filosofi för livet och hälsan genom att dra på sig totalt onödiga stressskador. För vad och för vem gör ni det? Jag vägrar bekladda mig med den sortens nedbrytning. Det hindrar inte mig från att göra mitt jobb och det får mig inte att sabba hela min tillvaro för att jag gör något för något så oviktigt som politikers arbetsplaner. Jag lever mitt liv. Mitt eget. Och snart drar jag härifrån.

Att jag välte ut vattenglaset med foten när jag rullade mig dårtrött ur sängen imorse gjorde inte så mycket. Jag tänkte mer eller mindre istället på vart jag hade placerat min dosa med snus igår kväll. Tillslut hittar jag den. Suger i mig det saftiga nikotinet och betraktar mitt beroende som totalt underbart.
Visste ni förresten att det blir dockteater på Sjuhäradsfesivalen i år?
Bara en sån sak.