Insangel16.30 - 17.00

Om: Klassisk metal med influenser av allt det goda.

Writers Edge 17.30 - 18.00

Om: Monotona texthistorier slungas stillsamt ut i en ljudlig självbiografi.

Ginger Trees18.30 - 19.00

Om: 60/70-tals influerad bluesrock med mycket sväng.

Rydell & quick20.00 - 21.00

Om: Sommartorsdagarnas kung och drottning har åter äntrat sina hemdomäner.

Moonlit Sailor21.30 - 22.00

Om: Indierock med medlemmar från gamla All Fools Day.

Depressive Art22.30 - 23.00

Om: Deras debutalbum "Bye bye, dear everything" blev en hyllad succé för dessa 60-tals garagerockare!

Rentokiller23.30 - 00.00

Om: Hardcore i sitt essä med brutalitet och tyngd som ledstjärna.

Den där blicken sänkte min gard. När han såg på mig när jag korsade skolgården. Plötsligt ramlade mina ögonlock ner, min panna rynkade sig i ett försök att hålla mitt huvud alert. Överöst av ord om att min existens var överflödig och menlös. Jag förlorade. Tappade hakan. Vände mig om och gick iväg. Mot ingenstans, med en övertygelse om att jag inte kunde. Att jag inte visste vad jag gjorde bra. För mig själv. Det gick ut på att göra andra tillags och när det inte fungerade sänkte jag mig själv till samma nivå som tycka-bättre-släktets, som precis knockat mig.

Men det handlar inte om det längre. Det handlar inte om att göra saker som jag håller så hårt. Så nära inpå. Om folk bara visste vad alla texter egentligen handlade om och fick se hur jag är, då vet jag inte hur det skulle bli. Det är något som jag inte släpper iväg så lätt. Inget som någon kan döma för eller emot. Det är bara något som är. Som är skapat från jordiga händelser och desperata tider i mörkrets dimmor. Jag har klättrat ur, men historierna är så otroligt viktiga för mig att de måste fortleva. De har format mig till vad och vem jag är. DET, kan ingen ta ifrån mig. Inte heller hur jag är eller vad jag gör. För det spelar ingen roll hur mycket andra vill tycka och tänka om någonting som de inte vet något om. Dom kommer aldrig att kunna gräva ur det viktigaste. När det pulserande hjärtat och den smärtande tanken tar över och vill säga något. Den kan ta vem som helst över murar.

Det handlar inte om att vinna eller få någons förtroende. Det handlar om att kunna pressa ut precis vad man tycker, det man vill säga och sen kunna ta smällarna. För att sedan resa sig upp.