Ge mig bagpipes, mandoliner och haggis. Pumpa mig full med Guinness, sätt mig på ett fält i Athenry och låt mig sjunga för allt vad in trasiga röst inte kommer att klara av. Låt det eka över världen i trovärdighet om att jag, jag har något att säga och det är viktigt som fan vilket varenda jävel borde höra.

Hur skulle du uppleva din sista dag som levande? Skulle den vara prydd av alla kapsyler du samlat. Skulle du burit den där klädseln du fått i arv av tidigare släktdöda. Skulle du bara låtit den vara din sista dag som dig? Eller skulle den vara alla minnen om en värld som aldrig brydde sig om dig? För, världen är ett begrepp som fått oss att mjukna i själen studsa på trasmattor se människor torteras och glänsa i solen. Den är allt det och en smula till. Den beskriver hur du är och hur du lever. Hur du ska leva. Världen är vad som helst. Den är allt. En regering. En vision om att någonting tycks vara moraliskt rätt eller etniskt fel. Den är din mor, länder, din far, kärlek, dina barn, krig. Det mesta sker och media sätter på uppdrag av regeringar som i sin tur styrs av såkallade toppelitstorpeder - ofta män - för att uppfylla ett enda mål; Total makt och kontroll över den. Världen. Hur vill du bygga den?