I brist på inspiration för att över huvud taget känna någon känsla av kreativitet slappnar jag av och bloggar istället. Det gör mig en smula lugnare. Apropå det så är det samma gamla visa på kontoret idag som när jag började här. Klackarna hamras ner i golvet när 98% av alla som knegar här springer sina ärenden. Bra filosofi för livet och hälsan genom att dra på sig totalt onödiga stressskador. För vad och för vem gör ni det? Jag vägrar bekladda mig med den sortens nedbrytning. Det hindrar inte mig från att göra mitt jobb och det får mig inte att sabba hela min tillvaro för att jag gör något för något så oviktigt som politikers arbetsplaner. Jag lever mitt liv. Mitt eget. Och snart drar jag härifrån.

Att jag välte ut vattenglaset med foten när jag rullade mig dårtrött ur sängen imorse gjorde inte så mycket. Jag tänkte mer eller mindre istället på vart jag hade placerat min dosa med snus igår kväll. Tillslut hittar jag den. Suger i mig det saftiga nikotinet och betraktar mitt beroende som totalt underbart.
Visste ni förresten att det blir dockteater på Sjuhäradsfesivalen i år?
Bara en sån sak.