Älvsjähyttan var ett sånt ställe där man kunde vädra huvudet i tre dagar och fylla det med inre resor och andra tankesätt. I Bergslagens skogar tillsammans med 16 härliga människor och en schaman. Det var mitt i vintern. Kallt. Ruggigt. Vi spelade naturligtvis fotboll och hade vänner som gick vilse i skogen. Jag lärde mig mycket där. Sånt som jag borde tänka på nu när jag är besviken på min chef.

 - Min chef blev arg på mig idag.
Det är otroligt hur mycket ett nej kan sänka en persons auktoritet.

Trumpeten ekar ut ur högtalarna på kontoret. Någon vandrar förbi. Kollar på mig precis som att musik skulle göra arbetet lidande. Det är simpelt att konstatera hur vissa människor inte kan förstå att andra lever på ett olikt sätt. Som att sitta slappt i en stol samtidigt som man jobbar. Som att peta i näsan eller klia sig i skrevet, när det ändå är vilken kroppsdel som helst bara att det ska uppfattas som "något man bara inte gör!"
Låt oss ändå säga det: Vi stör oss på saker som vi själva inte kan men som andra gör. Personen som kan detta blir en jantelagsmartyr i vårt medvetande och vi har gärna detta som ursäkt för att själva slippa göra något åt vår egen tillvaro. Enkelt. Tryggt, och totalt ointressant.

    Gitarren kommer in. Gilbert har svänget som får mig att fantisera om öppna fält och sjungande människor samtidigt som Mr. Hellström lyckas förtrolla upp temperaturen denna dag. Både humörets kvicksilver och luftens frihetssyre. Efter två dagar av mental tivolifrustration känns det otroligt bra denna morgon. Jag lever. Jag vill till fälten. Bort från dimmiga dagar och upprepade gator till båthamnar i soluppgångarna och nyupptäckta trottoarer. Där livet lever nätterna igenom. Där allt inte är som det enligt omedvetna normer behöver vara. Bara att sitta på en brygga med en flaska rött och någon nyhittad kamrat att prata med på ett annat språk. Lyssna på andras livsfilosofi medan jag befinner mig mitt i min egen. Suveränt.

Hurricane smaskar sig nu ut genom datorn. jag håller på att designa affischer idag och samtidigt har lust att låsa in mig på kontoret och barrikera dörren eftersom alla verkar vilja ha något från mig hela tiden. Ta det lugnt människor. Känn doften i luften. Stanna upp en smula och smaka på vattnet när du dricker det. Det stör inte tillvaron mer än vad det ger den. Det är ingen svart eller vit bild av det hela. Det är bara ett sätt att uppskatta livet.