Suckande men samtidigt med en tunn lättnad insöp jag luften från den adress jag för drygt fyra år sedan besökte i all kroppsligt pirr och omsvall. Vilken tid egentligen. Känslan av att vara nykär, en vinter som var på väg mot sitt slut och en vändning i livet som visade på att jag skulle vara lycklig för varje dag framöver resten av mitt liv. Jag önskar att det vore så enkelt. Det är nu samma tid. Sommaren är på väg in och den senaste veckan har genomgått tre årstider känns det som. Jag traskar framåt. Känner att den där pirrkänslan var alldeles för längesedan att ommåla mig med. Det är nästan att jag är värd den upplevelsen efter allt som skett under 2006 men såna tankar får gå bort. Inget att bestämma över.Jag tar mig en kopp gott kaffe. Smakar på luften en gång till. Den är utsökt idag. Det är som att temperatur och ljus kan få alla människor jag ser att bli väldigt vackra. Jag gillar att se folk som är lyckliga, som tar vara på tiden med de som de tycker om. När jag strosade ner genom Stadsparken i lördags ville jag krama om varenda människa i närheten av mig. Jag tog mig en djup klunk öl och skrev en låt istället, blickade ut över en vattensänkt Viskan och andades, smakade, njöt. För hur bra den känslan för drygt fyra år sedan var. Med pirret i kroppen och en vision om ett underbart liv framöver så är den här känslan minst lika bra fast på ett annat sätt. Jag saknar pirret naturligtvis. Den känslan var så bra att jag befarar att inte känna den igen. Men det som gör det minst lika härligt är att jag har allt att se fram emot och jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv.