The Wheel We Love To Fit Into - Writers Edge Captain Beefhearts, Tom Waits, Shane MacGowan, Lou Reed and Bob Dylan are the ones that occupy my mind hearing this. Amazing flow in the storytelling with a strong piece of lyrics and there’s also a comfortable rhythm in the guitar sound, even if it’s a bit out of tune during the song. But that fits the song in some kind of way. With this rhythms and melodies I could imagine Writers Edge as a big band playing Irish folk music. That would be a sound I’ll say. The voice makes its touch with the beautiful, roughness and telling. This is good. Folkway

- Vi sticker ner till torget och köper öl, det är en brinnande sol idag, säger Kråkan när han väcker mig. Jag inser att jag somnat med mina cowboy boots på natten innan. - Klart vi drar, svarar jag och stegar upp från soffan. På med en sliten röd t-shirt, sipprar lite på en upphälld kaffe och ut i dagen. Det är bländande när vi kollar ut över Tuves grässlätter på vägen ner mot torget. In i livsmedelsaffären. Ut med ett 6-pack Stella Artois, mot bänken på skolgården precis brevid torget. Psscht! En djup klunk öl i solen. Jag och Kråkan igen. Det är påskafton 2001, klockan har slagit 15.12 Vi sitter där och pratar om vart vi ska dra till sommaren. Vilka platser ska vi besöka och vad är det vi gärna åker ifrån. Redan då visste jag, såväl som nu. Att fastna i ett livsberoende som vi namngav "Svenssonrutinen" var aldrig ett alternativ. Vi ville vara på väg mot saker. Mot platser. Upptäcka världen, suga musten ur allt som var livet och träffa miljontals människor. Inte sitta och ruttna i jantelagssverige och klaga på hur bra andra har det som tar tag i sin tillvaro och verkligen lever. Vi gjorde vad vi hann med under vår tid. Radarparet utan gränser. Piff & Puff, Ronny & Ragge, Stickan & Staven. Ja, namnen var många. Vi bytte medvetet smeknamn för varje land vi kom till. Avslöjade aldrig våra riktiga namn. Grekland, Cypern, Norge, Danmark. Vilka resor. Galna. Och vi älskade folk som var minst lika galna som vi själva ansåg oss vara. Som brann för upplevelsen, som kunde dö för ett ord, som levde. Vi jagade sånt folk överallt och hittade alltid någon som hängde med på korståget. - Lassar du upp en till, säger Kråkan. - Absolut. Vad ska vi köra om ett år, frågar jag.- Jag ska ta en öl till och fundera på det.Klunkklunkklunk- Okej. Nu vet jag! Vi ska åka till Hawaii du och jag. Lära oss surfa och spela ukulele. Det hade vart något det. - Vi drar då, säger jag. Vi säger det och verkligen tar den rutten. Du och jag, mot allt. Vi tar oss till Bergen i Norge och rensar fisk i tre månader sen sticker vi, på riktigt. Vi drack upp de resterande ölen i solens värmande strålar och kände oss friare än någonsin. Inget kunde ta vår livsfilosofi. Den var redan satt i verket. Hawaii uteblev dock. Men minnet av den där bänken, himlen vi avgudade och drömmarna vi målade upp ligger kvar färska som om vi satt där imorse, och skissade på livets karta.