"Holy thunder from the skyBroken babyBroken homeBroken people that want to end the warBroken dreamersBroken familiesDon't blame a god for your solid core"Sången "In The News" rullar på kontoret. Kris Kristofferson är coolare än någonsin. Nåväl, på ett bra tag sedan hans briljant 80-talsfluffiga roller i action- och westernfilmsvärlden. Han har någonting att säga. Det är det viktigaste. Sen att han antagligen sitter på en terrass, tar sig en stänkare och betraktar landskapet i sin Willie Nelson-tröja får mig bara att beundra den gamla gubben ännu mer. En betraktare. En talare. I form. Kris. Jag är inne på det här fenomenet med titlar idag. Har funderat på detta på vägen till jobbet - förutom tanken på att vilja vara som Robert Redford -73. Där jag arbetar in mitt levebröd finns det hundratals titlar. En för varje person, minst. Det ska vara tydligt att påpeka detta varje gång man presenterar sig och när andra från samma lag presenterar än. Det sätter en själv någonstans på den lika fantastiska hierarkistegen som lutas mot en statusbyggnad. Om toppskiktet är högst upp på pyramiden så skulle jag tippa mig själv inne i en sarkofag ungefär, men det rör mig inte så mycket faktiskt. Det som rör mig är när det blir en hierarki på ett demokratiskt fort som ska föra talan för folket i form av det som vi gör. Men hey, that's how the play goes on och det är svårt att ändra på samtidigt som det hade vart en otrolig utläggning om hur det skulle kunna göras annorlunda, men låt mig säga så här: - Om de som skapar och arbetar i stoftet som verkligen bygger allt underifrån skulle få friare tyglar gällande idéer och framförande utav dessa skulle det bli, ja, friare och mer utvecklande för alla. Även resultaten hade blivit mycket klarare, nyskapande och bättre. Och som de närmst solen där uppe kunde knida ut till sin power point-presentation till "statsminister" Reinfeldt med ett enat, "(vi) gjorde detta". Well well... the show goes on som Kris säger. "Thank you for a life called happyAll the things that we've been troughThank you for the tears of joyAnd that burning sky that rising"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flyter bort.Krålar sig bort från himlen.Det blir blått, och ljust.För i detta nu seglar de bort, molnen, med annan destination. Det är vackert nu, och jag känner ingen oro alls. Jag skulle kunna sitta här hela livet endast för att suga in ljuvligt ak...

  Writers Edge har numera bytt namn till Everett Parker.   Everett Parker lirar live i P4 på tisdag den 17 juli klockan 09:30 lyssna här då: http://www.sr.se/sjuharad   Han spelar även live på Sjuhäradsfestivalen den 28 juli. Info: www.sjuharadsfe...

Det är vad som upptar allting nu. Det är därför jag inte skrivit så mycket här tyvärr. Men allt är suveränt. Spelningarna rullar in, en skiva ska spelas in i sommar och jag är fullständigt tokkär i en flicka från Västerås.   Kolla gärna in musiken p...

Insangel16.30 - 17.00 Om: Klassisk metal med influenser av allt det goda.   Writers Edge 17.30 - 18.00 Om: Monotona texthistorier slungas stillsamt ut i en ljudlig självbiografi.   Ginger Trees18.30 - 19.00 Om: 60/70-tals influerad bluesrock med myck...

Den där blicken sänkte min gard. När han såg på mig när jag korsade skolgården. Plötsligt ramlade mina ögonlock ner, min panna rynkade sig i ett försök att hålla mitt huvud alert. Överöst av ord om att min existens var överflödig och menlös. Jag förl...